Mesdames, Messieurs,

De tous les prix attribués chaque année dans mille domaines, le Prix Nobel de littérature a une place à part. Sans doute est-ce celui qui, parmi tous, touche le plus de gens. On admire un lauréat en physique ou en médecine. On se réjouit d’un prix qui favorise une démarche de paix. Mais on partage un prix littéraire, car il couronne une œuvre dans laquelle chacun d’entre nous retrouve une parcelle de soi. Le rapport est autrement plus intime.

C’est la raison pour laquelle les récentes vicissitudes de votre Comité m’ont serré le cœur. Votre prix, prestigieux parmi tous, porte en lui cette dimension supplémentaire, ce lien direct, personnel, avec tout un chacun. Il est très important, pour la littérature, que ce lien soit rétabli. Vous me permettrez, à cet égard, de vous présenter mes vœux respectueux de paisible et harmonieuse réorganisation.

Il apparaît que dans un souci de mener à bien votre restructuration, vous ne décernerez pas de prix en littérature en 2018, pour couronner deux écrivains l’année suivante.

M’autoriserez-vous une suggestion? Serait-il envisageable qu’à titre exceptionnel – puisque 2019 sera une année exceptionnelle – l’un des deux prix soit décerné à titre posthume? Et que le lauréat choisi soit Philip Roth?

Pardonnez ma franchise: quel que soit l’article que je lis dans la presse française, suisse, américaine, anglaise, israélienne, la même interrogation revient, souvent avec étonnement: comment cela se fait-il que Philip Roth n’ait pas été couronné par le Comité Nobel? A l’heure où l’on apprend sa mort, on prend la mesure de son immense apport à la littérature, à la compréhension de la condition humaine, de la façon si particulière qu’il avait de se moquer de tout, de nous aider, aussi, à nous moquer de nous-mêmes… Lui rendre un hommage particulier serait perçu, par beaucoup, comme une juste récompense pour son œuvre et de belles retrouvailles entre votre Comité et de nombreux lecteurs.

Metin Arditi, écrivain.


Till ledamöterna i Nobelkommittén i litteratur

Ärade ledamöter,

Bland alla priser som delas ut varje år inom tusentals ämnesområden har Nobelpriset i litteratur en alldeles särskild betydelse. Det är förmodligen det pris som berör människor mest. En pristagare i fysik eller medicin kan man beundra. Man glädjer sig gärna åt ett pris som främjar ett fredsförfarande. Men priset i litteratur känner man sig på något sätt mer delaktig i, för det belönar ett verk i vilket var och en kan känna igen ett fragment av sig själv. Det rör sig här om ett långt intimare förhållande.

Därför har jag på senare tid känt stor vånda med anledning av kommitténs vedermödor. Ert pris, vars prestige är utan like, bär på en inneboende dimension utöver alla andra: ett direkt och personligt band till alla och envar. Det är av yttersta vikt, i litteraturens intresse, att detta band återupprättas. Tillåt mig i detta avseende att önska er ett fridsamt och harmoniskt omorganisationsarbete.

Det har framkommit att ni av omstruktureringsskäl nu inte kommer att tilldela något Litteraturpris 2018 och istället avser belöna två författare nästa år.

Får jag lov att framföra ett förslag? Vore det undantagsvis tänkbart – eftersom 2019 ändå lär bli ett undantagsår – att ett av de två prisen tilldelas postumt? Och att pristagaren som utses för detta blir Philip Roth?

Ni får ursäkta min rättframhet, men vilken tidningsartikel jag än läser, i såväl fransk, schweizisk, amerikansk, engelsk som israelisk press, så återkommer ständigt samma frågeställning, ofta med en ton av förundran: hur kan det komma sig att Philip Roth inte har belönats av Nobelkommittén? När vi nu fått vetskap om hans bortgång inser vi än tydligare omfattningen av hans bidrag till litteraturen, till vår förståelse av människans villkor, vi slås av hans så säregna sätt att skämta om allt, och av hur han också ville hjälpa oss att driva med oss själva... Att hedra honom med en alldeles särskild hyllning skulle av många uppfattas som en rättmätig belöning av hans verk och upplevas som ett fint återförenande mellan er kommitté och ett stort antal läsare.

Med vördnadsfulla hälsningar,

Metin Arditi, Författare.

Le Temps publie des chroniques et des tribunes – ces dernières sont proposées à des personnalités ou sollicitées par elles. Qu’elles soient écrites par des membres de sa rédaction s’exprimant en leur nom propre ou par des personnes extérieures, ces opinions reflètent le point de vue de leurs autrices et auteurs. Elles ne représentent nullement la position du titre.